Dagens bild


Mina Cellförändringar

Idag har jag varit på sjukhuset för att ta nya prover för att se om de fick bort alla cellförändringar sist eller om jag måste opereras igen. Får svaret om 5 veckor. Varit jätte nervös hela dagen igår och idag. Men nu är det gjort iallafall. Min gynekolog var jätte gullig emot mig och försökte få mig på andra tankar när jag låg där i stolen med mina orakade ben och fotsvettsluktande fötter rakt upp i luften.

Jag är så tacksam för alla snälla som stöttat mig idag, speciellt en ny vän som har varit jätte gullig som ställde alarmet på mobilen bara för att kunna tänka på mig just då. Haha <3

Mina Cellförändringar



Cellförändringar

"Det tas ca 1 miljon cellprover i Sverige årligen. 4 procent visar någon form av förändring. En fjärdedel behöver behandlas, vilket motsvarar ungefär 1 procent av alla prover som tas.
"

Självklart tillhör jag den 1 procenten. Efter åtskiliga provtagningar, mikroskop undersökningar och labbtester bestämde dem sig försöka få bort allt med en opereration. Om en månad har det gått ett halvår sedan operationen och då kommer jag bli kallad på ett återbesök för att kontrollera att dem fick bort allt och att jag har läkt som jag skall. Börjar bli lite nervös om jag ska vara ärlig, så var snälla och håll tummarna för mig! 

Jag har ju som nämt tidigare dålig kontakt med min familj, brukar inte ägna så mkt energi över att fundera över det i vanliga fall. Men ibland när sånnahär saker inträffar önskar man att man hade lite bättre stöd. Inte hört ett ord ifrån min mamma på 8 månader. Tur att jag har så underbara vänner som stöttar mig istället när jag går igenom tuffa perioder.

Speciellt Pernilla som satt och var jätte orolig och väntade med choklad när jag vaknade upp, du betyder jätte mycket för mig! <3



Jag skulle sova. Hmm?!


Hatar gå och lägga mig, det är den tiden på dygnet då tankarna kommer ikapp kroppen och man inte längre kan distrahera sig själv ifrån att tänka. Det är nog därför jag alltid försöker däcka istället för att gå och lägga mig. Jag är helt enkelt vaken så länge jag bara orkar, kaffe / energidryck / dygna ..you name it. Allt för att inte risktera gå och lägga mig och behöva "somna in".

När jag väl låter min kropp vila brukar sömnen ligga på 14-16 timmar. Sen börjar allt om igen med att inte gå och lägga mig förrens jag är helt utmattad. Jag har skapat detta beteendet för att undvika må dåligt och i praktiken så fungerar det förvisso, men det är inte så praktiskt.

Igår var det tredje natten jag skulle lägga mig inom en viss tid. Lite för att bryta mitt mönster men också för att lära mig själv anpassa mig till rutiner. Avtalet var att prova det en vecka.

Två första nätterna gick utan problem, men inte den tredje. Dels kom jag hem väldigt sent igår och hann inte varva ner. Men sen hade jag varit ledsen under dagen så hade en del att bearbeta i skallen och när jag gör det brukar det inte sluta bra. Vilket det inte heller gjorde. Fick panik.

Gick ifrån att ligga stilla och försöka somna till att få panik med svårigheter att andas och väldigt hög puls. Det gick så fort också, pulsen blev maxad på nån minut och kroppen hann inte med i min reaktion så jag blev illamående och började kräkas mellan varven jag kippar efter andan / hyperventilerar. Ville kapa av händerna också som började klia och stickas.

Försökte lugna ner mig själv men jag vet att det var lönlöst när jag väl kommit så pass långt. Det var inte förrens jag tänkte "- fuck it.. jag kan vara vaken inatt " som paniken släppte.

Vad fan är det för fel på mig?!



 






RSS 2.0