R.I.P

Jag har ju egentligen slutat blogga, men ibland använder jag den som en dagbok. Om jag vill minnas en händelse eller få koll på vilket datum jag gjorde vissa saker. Därför kände jag det var nödvändigt att nämna vad som hänt mig denna veckan. Eftersom det är en händelse jag kommer vilja minnas och reflektera över.

 
Min kollega har dött. Jag har mycket tankar och så mycket känslor.
 
Kan inte riktigt ta in att han inte finns mer. Inte ett enda ont ord att säga om honom, han var en av dem som jag kom bäst överens med. Även hans flickvän som också jobbar på samma ställe är en riktigt fin person. Han var alltid trevlig emot mig och kom fram och pratade om allt mellan himmel och jord.
 
Sen på en sekund när jag kommer till jobbet på morgonen så kommer denna chocken. Hans flickvän står där framför oss alla, förkrossad. Hon berättar att han dött. Kan inte ens börja att förstå vad hon måste gå igenom just nu. Speciellt eftersom det var hon som hittade honom också. Fyfan.. känns hemskt t.o.m nu när jag sitter här och försöker få ner detta i ord.

Vi hade minnestund för honom innan vi öppnade butiken härromdagen. Två minuter efter jag precis torkat dem sista tårarna ska jag stå i kassan och försöka vara trevlig emot kunder. Tungt.
 
Avundas dem som tror på livet efter döden, det känns så tröstande. Vi hade pastor på jobbet som man kunde prata med om man behövde. Livet är så orätvisst. Så kort..
 
 
 
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0