Min värld, svart eller vit.
Jag ser världen svart och vit. Vilket ställer till en hel del problem för mig själv. Jag har väldigt höga krav på människor i min omgivning alternativt inga krav alls.
Jag har en hel del riktlinjer och ganska hög moral som jag vill leva mitt liv efter. Vet inte vart det kommer ifrån men har alltid varit sådan. Passar inte folk mig som jag vill ha dem, då klarar jag mig bättre ensam tills någon som jag vill ha kommer förbi istället. Jag väljer hellre att vara ensam änn umgås med någon som inte ger mig så mycket. Förstog inte riktigt poängen med att kallprata heller, utan för mig så har det alltid varit allt eller inget.
Så har det varit ända sen dagis. Vilket gjorde att vissa perioder i mitt liv har jag inte haft så mycket vänner. Men det har alltid varit självvalt. Jag studerade alltid människor. Antingen är du min vän och då berättar jag allt för dig. Eller så är du inte det och då skiter jag mer eller mindre i dig.
Sen har jag i svaga stunder släppt in folk som visat sig vara ovärdiga av min extrema coolhet. ;) Men då slänger man ut dem i kylan igen. Inga gråzooner här inte.
Tyvärr lyckades jag i vrede slänga ut min bästa vän som jag saknar väldigt mycket, trots att jag bett om ursäkt så vill han inte ha med mig att göra. Sånt som händer tyvärr. Så finns ju en hel del baksidor också :P
Men jag är en känslomänniska och agerar där efter vilket inte alltid det bästa. Men om det är något jag lärt mig av den erfarenheten är att jag ställde orimliga krav på min omgivning och har blivit tvingad att inse att världen inte ser ut på ett sätt bara för att min värld gör det. Vilket är en insikt som tagit sisådär 22-23 år, men jag kommer dit också.. HAH. Sakta med säkert kan även denna gamla hund lära sig sitta.
Jag har en hel del riktlinjer och ganska hög moral som jag vill leva mitt liv efter. Vet inte vart det kommer ifrån men har alltid varit sådan. Passar inte folk mig som jag vill ha dem, då klarar jag mig bättre ensam tills någon som jag vill ha kommer förbi istället. Jag väljer hellre att vara ensam änn umgås med någon som inte ger mig så mycket. Förstog inte riktigt poängen med att kallprata heller, utan för mig så har det alltid varit allt eller inget.
Så har det varit ända sen dagis. Vilket gjorde att vissa perioder i mitt liv har jag inte haft så mycket vänner. Men det har alltid varit självvalt. Jag studerade alltid människor. Antingen är du min vän och då berättar jag allt för dig. Eller så är du inte det och då skiter jag mer eller mindre i dig.
Sen har jag i svaga stunder släppt in folk som visat sig vara ovärdiga av min extrema coolhet. ;) Men då slänger man ut dem i kylan igen. Inga gråzooner här inte.
Tyvärr lyckades jag i vrede slänga ut min bästa vän som jag saknar väldigt mycket, trots att jag bett om ursäkt så vill han inte ha med mig att göra. Sånt som händer tyvärr. Så finns ju en hel del baksidor också :P
Men jag är en känslomänniska och agerar där efter vilket inte alltid det bästa. Men om det är något jag lärt mig av den erfarenheten är att jag ställde orimliga krav på min omgivning och har blivit tvingad att inse att världen inte ser ut på ett sätt bara för att min värld gör det. Vilket är en insikt som tagit sisådär 22-23 år, men jag kommer dit också.. HAH. Sakta med säkert kan även denna gamla hund lära sig sitta.
Kommentarer
Trackback
