Sparky's blogg -

Saknar trygghet

Idag handlade gruppterapin om trygghet. Det var väldigt jobbigt. Vi skulle göra en övning där psykologen bad oss hitta en tryggplats vi har. Jag började leta i minnet och kom snabbt fram till att jag inte har en sådan. Tänkte lite på sängen/datorn där känner jag mig trygg ifrån hot. Men det är inte en trygghetskänsla, inte den där lugna som man kan få när man blir omkramad och får känslan " allt kommer bli bra". Jag letar vidare i minnet och inser att alla mina tryggaplatser försvinner lika fort. Och sen står jag kvar där ensam och ännu mer förvirrad och otrygg än innan. Jag börjar gråta. Gör mitt bästa för att hålla emot, men det är för sent. Insikten av att jag inte är trygg någonstans har kommit över mig.

De få gångerna jag upplevt äkta trygghet har slutat med att jag blivit mer sviken än innan jag började blev för mycket för mig. Övningen pågick i yttligare 10 minuter och jag lyckades dölja mina snyftningar i säkert 5 av dem. Sen tog känslorna över. Det gick inte hindra det mer. Hela kroppen skakade och jag ville bara lämna rummet så fort som möjligt för att låsa in mig på toan och gråta ut och för att inte störa de andra som var mitt uppe i nästa övning. Men idag hade jag självklart högklackat på mig så gjorde bedömningen att det skulle störa mer om jag försökte smyga ut än om jag satt och försökte kväva mina snyftningar medans tårarna sprutade.

Nästa övning handlade om att acceptera det man har att bära på. Det man går igenom och varför man går igenom vad man gör. Men jag hade redan space'at iväg i tankarna. Kommer jag någonsin känna mig trygg igen? Trygghetssystemet är en grundläggande funktion som finns i gamla reptilhjärnan och är till för att varna för hot och ge belöning när man nått den punkt man ska till dvs bli att man får en belöning i form av trygghetskänslor.

Detta system är som störst när man är ung och har man då föräldrar som inte kan tillgodose detta behov när ett barn behöver tröstas utan istället lär sig att förknippa trygghet med avikelse, rädsla, skam så är det obekvämt när man som vuxen försöker komma i kontakt med dessa områden.

Jaja, jag vet every thing you say can and will be used against you och detta inlägget är egentligen alldeles för personligt för att hamna på bloggen. Men kände jag behövde skriva av mig. Jag tar den risken, är ändå inte trygg..

På vägen hem var jag tvungen ringa mitt ex och bli tröstad, innan jag kunde kliva på bussen och åka hem. Känns så mycket lättare ha en telefon i örat när man gråter på stan istället för att så där själv. Så tacksam att du fortfarande vill trösta mig när jag behöver ditt stöd fast det är som det är mellan oss.

2010-11-04 @ 18:51:24 NördBloggeN Permalink

Kommentarer

Postat av: Pnilla

Thats so wierd....ja hade min grupop terapi ida med....o de gick fett åt skogen va också ledsen....seems like we both had a baaaad day gumman!Nu e ja på Gec,ingen sänding här inne,men när ja kommer ut ska ja messa DIG :) Undrar om ja hade haft lika mycke gutts som dig o skriva om gruppterapin ida på min blogg.....vettifan!...får se....HUgS p.s hade du "panda" sminkningen ida du också då eller?ler Vi har iallafall känslor S...were not robots,även om de nog fan hade varit lättare ibland!d.s

2010-11-04 @ 20:05:23
URL: http://psykobutnice.blogg.se/

Postat av: Sparky

mm, körde verkligen panda looken idag. Tog bort de mesta av mascaran när jag var där men började gråta igen på väg till bussen så jag hade ett svart streck över hela kinden som jag inte såg förrens jag kom hem. BAh! Oh vad var det som gick snett på din? <3

2010-11-04 @ 20:19:36
URL: http://sparkys.blogg.se/

Trackback