Sparky's blogg

Detta året har varit det året jag gjort störst framsteg i mitt liv, vilket kanske låter lite konstigt med tanke på hur mina dagar och mitt liv ser ut just nu. Är ju fortfarande sjukskriven och gör tillsynes inte speciellt mycket under dagarna.

Saker som andra människor tar för givet måste jag kämpa hårt med. Men jag har blivit duktig på att dölja mina problem. Fake it til you make it, right? Det är inget jag brukar prata om eller ens berätta för mina vänner hur mitt liv såg ut för enbart ett par år sedan. När jag inte ens klarade ta hand om dem enklaste vardagssyslorna eller ännu mindre mig själv.

Vet inte riktigt om det handlar om att jag skäms eller om jag vill lura mig själv att det aldrig hänt.

Men i år har jag tagit jätte stora steg. Problemet är bara att stegen jag tar inte riktigt kan mätas i vanliga "svensson mått" därför brukar jag undvika skriva om det på bloggen. Samt att det blir väldigt utelämnande och personligt. Men jag skiter i det just nu. För jag vill ändå berätta.


Shit alltså! Just nu är jag är så himla glad. Jag kan känna glädje igen! Okej, jag inser själv vad konstigt det låter, men jag tappade förmågan att vara genuint glad i samband med att jag blev deprimerad. Detta är så fruktansvärt stort steg för mig... kan inte ens beskriva det. Det är som att säga till en man som amputerat båda benen att ett av dem har växt tillbaka.

Detta är första gången som jag känner lite hopp om att kunna bli frisk. Men jag vet ju också att mina bra stunder inte är så långvariga. Eftersom sjukdommen gör att jag pendlar upp och ner väldigt mycket.

Men just nu bryr jag mig inte, jag suger åt mig som en svamp så fort jag är glad och jag njuter av känslan så mycket jag bara kan. För även om den inte är långvarig så finns den åtminstånde där för första gången på flera år!!