Sparky's blogg

Det gick bra, tror jag iallafall. Har ett svagt minne att jag frågade om allt gick som de skulle och någon svarade "det är ok". Mötte upp Pernilla innan så gick vi tillsammans till sjukhuset. Kändes skönt att ha lite stöd med sig. Vet inte vem som var mest orolig dock, hon eller jag. Hah, när vi kom dit och hade checkat in kom det en sjuksköterska och bad mig följa med henne. När jag gått in i ett ombytesrum så skulle jag fylla i närmast anhörig, jag tog pernilla. Sjuksköterskan frågar lite ledande (och väldigt nyfiket). 

" och pernilla är då ....."

"- hon är min kompis" "

- jaha.. kompis?" (tystnad)
*ASG*

HAH, hon var nog helt övertygad om att vi var tillsammans. Säkert eftersom Pamme var så orolig för mig och ställde massa frågor till personalen och vi kramades en stund innan jag skulle gå in samt att hon skulle sitta o vänta där på mig jätte länge. Men jag uppskattade det verkligen, väldigt väldigt gulligt av dig gumman. Du är en väldigt bra vän! <3 tack tack tack!

---

Var riktigt nervös när jag blev inrullad i operationsalen med massa maskiner och skumma saker överallt. Fick ligga på en varm värmedyna dock som var asnice. Kanske borde införskaffa mig en sån? :D

---

Men min tur fick jag självklart en ybernoob som skulle sticka mig i armen för att sätta in kanylen. Hon höll på utbilda sig till sjuksköterska och hade sin praktik där. Tittade bort och förberede mig på de värsta. Gjorde inte så ont men däremot så kände jag att det var något varmt som började rinna längs armen. Vet inte vad kvinnan lyckades med men de blöda rätt mkt för ett sånt litet hål. Hon gav ifrån sig nått harklande ljud och nån annan tog över samt tryckte dit en kompress så hårt att halva armen domnade bort. Failfailfail. Sen blev hon väldigt röd i ansiktet, stackars tjej.


Kan säga att min kanyl inte var lika fin som den där bilden. lewl.

Sen var det dax, fick först bedövning. Att säga att man blev snurrig var en underdrift. Sen vare dax för narkosen och en sovstund. Minns att de kolla att allt var okej o försökte väcka mig lite precis efter ingreppet och jag tror det var då jag frågade om allt gick bra. Låg och skakade och hackade tänder sen somnade jag om. Vaknade många timmar senare och mådde inte bra alls. Illamående, yr och ont i halsen. För att inte tala om blöjan jag hade. HAH :o

---

Fick tips om att tala om innan att jag fått en dålig reaktion på narkosen så de kan sätta in nått förebyggande medicin innan man blir sövd. Bra att veta för nästa gång. Men det ska ju inte bli någon nästa gång! grr* Let's hope iallafall.Jag skulle få besked om hur det gått när jag ska på återkontroll om ett par veckor, de skulle skicka den biten av livmoderstappen som de tog bort till analys också för att se vad det är och hur mycket det är och gud vet allt vad de kollar. Jag ska tydligen på återkontroller i flera år framöver för att se att det inte kommer tillbaka om de nu fick bort allt denna gången.

Blev inrullad in till fika rummet, tror det var taktiskt av dem för jag hade svårt vakna till. Fick en bricka med två mackor samt väldigt smaskigt te. Fick till och med tre sockerbitar i, väldigt smarrigt. :D hiihi.

Sen kommer min underbara Pamme inspringandes med choklad, den kvinnan känner mig, haha. Jag kände mig rätt så groggy och var lite halvklen. Hade tänkt gå hem men det tror jag inte jag hade lyckats med så blev ändrade planer. Pernilla fixade till och med att hennes pappa kom och hämtade mig och körde mig hem.  

---

Nu har jag precis kommit hem, lagat lite mat och ätit köttfärsås a la charlstown. Vilket egentligen smakar taco kött med extremt mycket grädde som "sås"blandning och inte så mkt köttfärsås alls. Men gott blev det. Medans vi väntade på att bli hämtade fick jag träffa pammes lillasyster, Tinda. GUD så söt! :D Hoppas jag får träffa henne fler gånger när jag är lite piggare. Så gullig hon var ! :)

Nu ska jag ta det lugnt, kanske kolla serier. Resultatet kommer om ett par veckor, så fortsättning följer antar jag.
Vill bara tillägga att jag nu i efterhand är glad att jag gick på kallelsen till regelbundna gynekolog undersökning.
Jag tvekade väldigt mycket och kände att det var riktigt obehagligt att behöva genomgå den första gången. Men hade jag inte gjort det hade de inte upptäckt mina cellförändringar.

Livmoderhalscancer utvecklas långsamt (mellan 5 och 15 år) och går genom olika stadier. I botten ligger en långvarig infektion med högrisk-HPV. Denna leder med tiden till cellförändringar i livmoderhalsen. Cellförändringar kan även uppträda på grund av andra orsaker som inte leder till cancer. Så vi får hoppas att det är något sådant. Men det vet jag först om ett par veckor, om ens då. Informationen har varit väldigt dålig.

Man ökar ju chansen för sig själv enormt genom att bara gå på en enda undersökning som tar 15 minuter. Okej, jag är den första att erkänna att det är jobbiga 15 minuter. Men det kan vara 15 minuter som räddar ditt liv. Då Livmoderhalscancer är den andra vanligaste cancersorten som drabbar kvinnor och man kan göra som jag har fått gjort idag om dem märker något är fel. Konisering för att försöka avlägsna avikelserna i tid innan det blir värre och utveckas till cancer.